Salsabil Abu Samaan är en flicka i Jeriko som gick på SIRA-skolan för tolv år sen. Hon började i första klass eftersom hon hade, inte bara svårigheter med att läsa och skriva, utan också problem med minnet, koncentrera sig och samverka med andra.

Salsabil gick tre år på SIRA-skolan och återgick sedan till ordinarie skolgång. Under tiden på SIRA-skolan utvecklades hon positivt och lärde sig att hantera svårigheter. Hon lärde sig att läsa och skriva samt hittade strategier för att komma ihåg det hon lärt sig.  Det visade sig att hon hade och har en mycken god minnesförmåga. I dag konstaterar hon att det inte finns några bättre metoder än de som lärarna på SIRA-skolan använder. Metoderna är inte så traditionella utan mer lekfulla.

Salsabil fick också hjälp med att utveckla sin personlighet, vilket hon hade stor nytta av när hon kom tillbaka till den ordinarie skolgången. Hon hade en tuff tid i den ordinarie skolan, främst med tanke på hur hon bemöttes av andra elever. Hon bestämde sig för att hon skulle klara det, fortsatte med sina studier och tog examen med goda betyg. Nu har hon bestämt sig för studier inom affärssektorn på universitetet. Salsabil menar att hennes framgångar mycket beror på SIRA-skolans lyckade insatser i hennes liv.

Det är inte bara Salsabil i familjen som har gått på SIRA-skolan utan även hennes systrar Rital och Celine. Rital gick på SIRA-skolan i tre år och fortsätter nu sina studier i den ordinarie skolan. Celine, som är den minsta systern, går nu i förskoleklass på SIRA-skolan. Hon drömmer om att, liksom sina systrar Salsabil och Rital, komma över sina svårigheter med hjälp av en tid på skolan.

Framgångssagan för Salsabil bevisar att SIRA-skolans metoder lämnar avtryck hos elever som brottas med inlärningssvårigheter och ger dem verktyg och förutsättningar att nå sina mål.

Foto: Salwa Shareef

Text: Hiba Qabani

Översättning: Ingegerd Frick

Från återseendets glädje när terminen startade och meningsfulla skoldagar förändrades livet för SIRA-skolornas barn till chock, rädsla och förtvivlan över de obegripliga grymheterna inte långt från Västbanken. Givetvis påverkas SIRA-skolorna av kriget mellan Israel och Hamas.

Ökad militär närvaro, skottlossning och gripanden förekommer också på Västbanken. En tidig morgon trillar det in ett meddelande i min telefon. En av rektorerna skriver att idag håller vi stängt, vi har fått förvarning om att det kan bli oroligheter under dagen …

Efter att inledningsvis ha uppmanat barnen att stanna hemma och försökt genomföra utbildningen digitalt, valde rektorerna att låta alla barn som på ett säkert sätt kunde ta sig till skolan göra det. Barnen behöver ett socialt sammanhang, där de kan bearbeta sin rädsla och försöka normalisera sin vardag, så gott det går.

Flera besök från SIRA:s styrelse var planerade under hösten, men under rådande omständigheter kan inga besök genomföras. Styrelsen har intensifierat sina kontakter med rektorerna och skolorna med i stort sett dagliga kontakter för att i möjligaste mån stödja och ge råd.

Det som nu sker skapar en grym verklighet som är svår att förklara för barnen när man dagligen har arbetat med tolerans och allas lika värde. Skolorna har blivit en mötesplats också för föräldrarna som kan dela sin oro och ge varandra stöd.

Att ge den uppväxande generationen erfarenheter av hur man skapar samförstånd och tolerans är i grunden ett långsiktigt fredsarbete. Skolorna skapar förebilder och modeller för framtiden. Om den här konflikten ska kunna lösas måste det finns människor på båda sidor som tror på försoning och samförstånd och som lever i respekt för olikheter, religion och samhällsklass. Detta är vad SIRA-skolorna arbetar med hela tiden.

Nu är det viktigt att stödja alla de goda krafter som finns i och runt skolorna. De behöver allt stöd vi kan ge och de behöver omtankar och våra böner.

Din gåva bidrar till en bättre framtid för de palestinska barnen och deras familjer.

Thomas Nilsson

Ordförande SIRA

Kärlek, värme och aktivt deltagande från föräldrar har lett till framgång för SIRA-skolans elever. Skolans personal anser att föräldrar verkligen är viktiga och spelar en betydelsefull roll för undervisningen av deras barn.

Under många år har SIRA-skolan i Jeriko haft workshops för föräldrar som inte är vana vid att ha en så tydlig roll i sina barns utbildning. I den ordinarie skolan brukar fokus på föräldramötena vara att prata om problem och klaga på barnen. Men på SIRA-skolan är det viktiga att få föräldrar att känna sig värdefulla och bli bemötta med kärlek och respekt.

När SIRA-skolan började med workshops var det till en början mammorna som kom, men dessa kurser utvidgades med tiden i syfte att försöka få även papporna att bli delaktiga.  I Palestina är det inte så vanligt att papporna tar ansvar för barnens skolgång men tack vare dessa kurser har de börjat känna sig delaktiga och betydelsefulla. De har insett vilken påverkan en pappa har på sitt barn.

Dessa workshops har brutit ner barriärerna mellan elever, föräldrar, lärare och annan skolpersonal. Speciellt är att SIRA-skolans personal bryr sig om elevernas känslor, mående och sociala aspekter samt att vi lyssnar på familjernas svårigheter. Föräldrar får också tillfälle att besöka lektionerna och vara delaktiga i skolans aktiviteter. Detta bygger broar av kärlek och samarbete mellan hem och skola. Föräldrarna är stolta över att det finns en SIRA-skola i Palestina och menar att deras barn fått ett leende på sina läppar när de börjat SIRA-skolan. Föräldrarna i sin tur känner sig mer medvetna, nöjda och glada och accepterar sina barns inlärningssvårigheter med kärlek utan att känna skam eller avvisa dem. Detta är precis vad SIRA-skolan är till för.

Text och foto: Salwa Shareef Översättning: Ingegerd Frick

Under ett läsår uppmärksammar personalen på SIRA-skolan olika traditioner. Dessa aktiviteter är bra tillfällen att stärka sammanhållningen, utveckla sociala färdigheter och arbeta tillsammans för att nå ett gemensamt mål. Aktiviteterna ökar elevernas självförtroende och ger möjlighet till mer informell kontakt mellan elever och lärare.

Personalen anser att undervisning inte är begränsad till att bara läsa böcker. Med hjälp av roliga aktiviteter i skolan blir inlärning mer intressant och rolig. Eleverna kan då delta i aktiviteter som att ta del av nyheter, lyssna på traditionell folkmusik och spela olika spel. De får en produktiv rast från vanliga studier och kan utforska sina styrkor och förmågor vid sidan av det vanliga skolarbetet.

En av dessa aktiviteter är druvskörden i september. Den startar med att alla på skolan samlas utomhus för att få information om dagen. Eleverna delas in i grupper och får gå till klassrummen för att lära sig om gammaldags, traditionell druvskörd i Palestina. De får se en film om hur man odlar, plockar och torkar druvor och vilka olika produkter man kan få från druvor. Eleverna har även med sig druvor från sina egna vingårdar och lite olika smakprov baserade på druvor.

Under dagen spelas musik lite varstans i skolan och många elever sjunger med eller dansar ”Dabka”, en traditionell palestinsk dans. Som avslutning serveras en traditionell arabisk lunch bestående av fyllda vinbladsrullar.

På SIRA-skolan är vi övertygade om vikten av att bryta den traditionella undervisningen ibland för att ge eleverna tillfälle att utveckla andra förmågor och få bättre självförtroende.

Text: Nadira Saed

Foto: Mary Hawash

Översättning: Ingegerd Frick

En dag kom vår sekreterare på skolan och berättade att en tidigare elev ville träffa mig. Jag blev överraskad när jag möttes av en vacker ung kvinna som kramade om mig och sa:

”Jag är Aya Ereqat, kommer du ihåg mig?”

”Oh ja, kära du, välkommen till din gamla skola”, svarade jag.

”Om det inte hade varit för SIRA-skolan i Jeriko, så skulle jag inte vara där jag är nu”, svarade Aya.

Aya flyttades från den reguljära skolan till SIRA-skolan eftersom hon hade stora svårigheter med det arabiska språket, framför allt att skriva. Hon hade även svårigheter att räkna.

Hon utvecklades kunskapsmässigt under sina två år på SIRA-skolan. Här arbetar vi med individuella planer och uppföljningar samt tätt samarbete med föräldrarna. Detta gagnade Aya och ökade hennes förmåga att lära sig och gav henne bättre självförtroende.

Hon återgick till den reguljära skolan och fortsatte sedan på universitetet för att ta examen inom utbildning för barn. Hon är nu 28 år, gift och har en ett-åring som heter Osaid. Hon kom för att fråga om det fanns något arbete för henne på den skola som hade hjälpt henne så mycket genom att utmana hennes svårigheter och utveckla hennes förmågor.

Tyvärr hade vi inte möjlighet att anställa henne men jag förklarade att hon är välkommen att delta i skolans arbete som volontär. Aya välkomnade detta förslag.

Jag kan inte annat än säga: ”Jag är så stolt över Aya”.

Text: Salwa Shareef

Foto: Lana Shawa

Översättning: Ingegerd Frick