JAG TACKAR GUD varje dag, säger Doaá Sarabta och tänker på SIRA-skolan,
där hon har eller har haft flera av sina barn. En lördag morgon träffade vi
henne vid ett hembesök med rektor Salwa i det flyktingläger som
de bor i. Det ligger i utkanten av Jeriko. Ett av hennes barn, Jasmine gick
tidigare på SIRA-skolan. Nu är Jasmine tio år och går i en vanlig statlig
skola. Tiden på SIRA-skolan har gjort att hennes skolframgång har utvecklats
positivt och hon klarar sig nu bra i en stor klass.
Jasmine – elev på SIRA-skolan i Jeriko
Innan Jasmine
kom till SIRA-skolan hade hon många problem. Hon var blyg och kunde inte
uttrycka sig. Det kan man inte tro när man träffar henne nu. Hon
är en mycket glad flicka. Hon tycker om att leka som alla andra tioåringar.
Hennes personlighet har utvecklats tack vare tiden på SIRA och hon älskar skolan. Hon har lärt sig att läsa o skriva och fått strategier för att utveckla sitt lärande. Förra gången vi sågs ville hon bli doktor. Nu sa hon att hon ville bli lärare. Det är en flicka som har alla möjligheter att gå vidare med sina studier. Det ska bli spännande att få höra vad hon så småningom bestämmer sig för.
I
Betlehem satsar man mycket på föräldra-utbildning. Dr Ruba är specialist på
elever med inlärningssvårigheter. En serie föräldramöten pågår där hon delar
med sig av sina kunskaper inom specialundervisning. Eftersom eleverna på SIRA-skolan
har speciella behov är det viktigt att föräldrarna blir med medvetna och har
förståelse för hur de ska bemöta sitt barn och hjälpa det på bästa sätt.
Föräldrarna är så nöjda när deras barn kommer hem från skolan och berättar hur bra de trivs i skolan och att de får hjälp att lära sig. Samverkan mellan skola och föräldrar är en viktig pusselbit i att ge eleverna de bästa förutsättningarna till att bli en ansvarsfull elev med goda kunskaper och bra självförtroende.
Dr Ruba är en
mycket viktig person för SIRA-skolans utveckling. För sex år sen började
samarbetet. Hon har undervisat skolans lärare inom specialpedagogik och gett
dem nya idéer och strategier för hur man ska bemöta eleverna. Hon har följt
lärarna i deras undervisning, lärt dem ett nytt planeringssystem, tränat dem i
utvärdering och i hur man skriver rapporter.
VILKEN MÅNAD! När de sista
dadlarna är plockade säger man att sommaren är slut i Jeriko. Dadlar är snarare
ett jultecken för oss i Sverige. Tänk om det är en dadel just från Jeriko som
du kommer att ha på ditt julbord!
Att vara representant för SIRA och besöka skolorna i Jeriko och Betlehem
är en förmån och en stor upplevelse. Allt ifrån att ha stått ut i Jerikos drygt
40-gradiga värme, när strömmen gick och därmed AC slutade fungera, till att
klia myggbett på kvällarna i Betlehems trädgård.
Vi kan vara stolta i Sverige som är med och bidrar till två fantastiska
skolor med glada barn och engagerad personal.
Barnen är som alla andra barn, fulla av spring och lek men också med lust
att lära trots att de har vissa svårigheter med detta. Klasserna har blivit
större. Som mest kan det vara elva eller tolv elever. Det är ändå små klasser
jämfört med statliga skolorna som ofta har runt 35 elever i varje klass.
Att vara lärare på SIRA-skolan innebär mer än lektioner. Det är mycket
individuell planering och många föräldrakontakter. SIRA-skolan i Betlehem
erbjuder dessutom föräldrautbildning av olika slag. Två nya grupper har precis
startat. En grupp med femton mammor träffas en gång i veckan för att samtala om
psykisk hälsa i familjen. Den andra gruppen består av fyra par. Att papporna är
med är en nyhet. Gruppen samtalar om samarbete och ledarskap inom familjen.
Amal är socialarbetare på SIRA-skolan i Betlehem men hon är en minst lika
bra rallyförare. Efter en förmiddag med en berg-och-dalbaneliknande biltur hade
vi besökt fem skolor och tio före detta SIRA-elever.
Hon besöker alla elever som lämnat skolan föregående läsår eller
ytterligare ett år tillbaka. Dessa elever har gått på SIRA skolan ett eller ett
par år men har återvänt till vanliga statliga skolor. Hon besöker skolorna och
träffar eleven, rektorn, lärare och om det finns, skolans socialarbetare. En
representant för Undervisningsministeriet brukar vara med vid dessa träffar för
att se till att eleven får nödvändigt stöd.
Amal och Suzjud. Lärarna på Suzjuds nya skola är så nöjda med henne och tycker att hon lyckats bra hittills med sitt skolarbete. Det är så lätt att hjälpa henne för hon tar tacksamt emot den hjälp hon får. Hon säger själv att hon är lycklig.
Det är viktigt att försäkra sig om att eleven har det bra och att personalen på skolan förstår vikten av att bemöta eleven med extra omsorg och uppmuntran. Flera av SIRA-skolans elever har haft svårigheter med att läsa och skriva och behöver en långsammare takt. En del har varit hyperaktiva och då behöver man öka förståelsen för att dessa elever inte alltid kan sitta så stilla.
Dessa besök görs i början, mitten och slutet av varje termin. Alla elever
vi mötte visade stor glädje inför att se Amal. De kände sig sedda, stolta och
uppmuntrade när de fick träffa henne.
En elev, Siham, var ledsen för att tempot i religionsundervisningen var så
högt. Men efter att Amal pratat med hennes lärare och förklarat hur Siham kände
sig och tröstat, uppmuntrat och förklarat för henne kände hon sig glad.