Bromma på studieresa till SIRA-skolan

I början av februari var vi 17 elever på diakonal utbildning, lärare, rektor och resepedagog från Bromma folkhögskola på en resa i Israel/Palestina. Under början av veckan åkte vi runt och besökte bl.a. Nasaret, Kapernaum, Jeriko och Jordandalen.

På onsdagen kom vi till Betlehem och lägenheterna på SIRA-skolan som skulle vara vårt hem för resten av veckan. Vi blev väl mottagna och kände oss välkomna. Sängarna var bäddade med härliga IKEA-lakan. På torsdagen berättade SIRA-skolans rektor och en lärare om skolans verksamhet och tankarna bakom pedagogiken. Vi förstod att det är viktigt att man hjälper barnen i tidig ålder för att möjliggöra en återgång till den reguljära skolan. Jag blev tagen av många saker, bl.a. av olivplockningen i oktober och engagemanget från både elever och volontärer. Många med mig reagerade väldigt positivt på samarbetet mellan lärare och föräldrar. Rektorn använde uttrycket “med en hand går det inte att klappa, man måste ha två för att kunna klappa” för att förklara varför det är viktigt att föräldrarna och skolan jobbar tillsammans för barnens utveckling.

Vi såg en video där eleverna jobbade med musik- och lekterapi samt taktil massage och vi träffade och lekte med barnen. Många frågor fick vi: Vad vi hette? Var vi kom ifrån? Jag tror att nyfikenheten var lika stor från bådas håll! Vi mötte ett gäng glada killar och tjejer som fått möjligheten till en bra start i livet.

Vi lämnade skolan med stor tacksamhet över lärarna och allt de gör för barnen, med SIRA i våra hjärtan och med en övertygelse om att SIRA är något som vi vill engagera oss i och för!

Elin Sönnerfors (diakonstuderande)

Utmaning: ”Häng i” med givandet!

Vi upplever nu en situation som vi aldrig varit med om tidigare. En hel värld skall hantera ett virus som innebär att livet i alla fall ska gå vidare, på något sätt.

SIRA-skolorna hanterar coronasituationen bra, så långt vi förstår. Distansundervisningen fungerar så bra man kan förvänta sig trots ibland bristande tillgång till datorer och internet i hemmen. Föräldrarna är viktiga personer i arbete för barnens fortsatta, annorlunda skolgång.

Vi vet att våra kostnader är de samma. Det ställer solidariska krav på oss trots vår egen ekonomiska situation. Även hos oss slår arbetslösheten till men inte som i det palestinska samhället där arbetslösheten redan innan coronakrisen låg på 30% och nu ökar. Det betyder att vi kan få problem med att få in skolavgifter till våra skolor. Det är inte lätt att prioritera skolavgifter om man saknar pengar till mat för dagen, eller för att betala räkningen för el, eller……

Därför vädjar vi om stöd. Vi vill gärna ha kvar alla våra medarbetare vid våra två skolor. Det är fascinerande att se troheten hos er månadsgivare. Glöm inte att använda SIRA när du vill skicka en minnesgåva eller tänker gratulera någon-trots att det inte blir något kalas den här gången. Samspelet mellan givare och vårt arbete är nödvändigt för att vi ska kunna förverkliga alla våra ambitioner.

Så jag säger som Folkhälsomyndigheten och vår ekonomiansvarige Sofia Angel: ”häng i” med ert givande! Barnen i Palestina behöver fortfarande få gå i skolan!

Anders Andersson, ordförande