Ordförande Anders Andersson har ordet

Vi känner stor tacksamhet och glädje för det gensvar vi fick på vårt ”sommarbrev”. För oss, som i stort sett dagligen funderar kring och arbetar med frågan, hur vi ska kunna skapa resurser för ett fortsatt arbete i Betlehem och Jeriko, blir det både en bekräftelse och en inspiration med sådan respons.

2021 ligger framför oss och där kan vi konstatera att vi just nu inte har beviljade medel från någon stödorganisation, jämfört med i år då vi till exempel fått 700.000 kr av Radiohjälpen / Musikhjälpen. Vi arbetar febrilt med kontakter gentemot olika organisationer, men vi har ännu inga löften om att få några pengar. 700.000 kr är ett stort bortfall som kommer att få allvarliga konsekvenser för verksamheten.

Vi är alltså fortsatt oerhört beroende av Ditt stöd. Fundera på vad Du kan göra. Kan Du kanske ha en större regelbundenhet i Ditt givande? Du kan ganska enkelt ansluta Dig till ett månadsgivande. Använd datorn, gå in till din bank och ange den summa Du kan och vill ge och lägg den som en återkommande överföring varje månad. Eller ta direktkontakt med Din bank och be om hjälp med detta.

Vi behöver också bli fler givare! Bli en SIRA-ambassadör. Berätta om SIRA:s arbete och tala om möjligheten att vara med och stötta. Behöver Du material om SIRA kontakta hanz.linderyd@gmail.com

Vill du ge bort en penninggåva till SIRA vid gratulationer, uppvaktningar, minnesstunder eller liknande? Man kan skriva ut ett ”Gåvobevis” från hemsidan. Gå in på https://www.sira.se/sv/gava/

Tack för att Du är med och delar ansvaret!

Fem snabba frågor till Kerstin Bjerhagen

1.Vad är din uppgift inom SIRA?

– Jag jobbar ideellt med ekonomi och är länken mellan Sverige och Palestina, speciellt när det gäller ekonomiska frågor. Jag har mycket kontakt med rektorerna och den ekonomiansvarige i Betlehem när det gäller budgetfrågor, såväl som att skapa en budget som att följa upp den. I Sverige sköter jag kontakterna med en redovisningsbyrå som vi anlitar för bokföringen.

2. Varför jobbar du med SIRA?

– År 2000 var det kaos gällande ekonomifrågorna i Palestina och jag blev ombedd att åka dit. Sen blev jag ”fast”. Jag blev fascinerad av deras sätt att arbeta på skolan och kände att jag behövdes. Jag önskar att vi kan vara som ett fönster ut mot världen för palestinierna.

3. Hur många gånger har du besökt SIRA-skolorna?

– Sedan år 2000 har jag oftast varit där en till två gånger per år.

4. Vad är det svåraste?

– Det är bekymmer att få ihop pengar men en ständig utmaning som också stimulerar.

5. Vilket är det största glädjeämnet?

– Att möta barn och vuxna. Det ger mer än det tar. Jag gläder mig också över att kunna göra en insats från Sverige nu när vi inte fysiskt kan vara närvarande.

Så hjälpte SIRA

Tre tuffa telefoner hamnar på bordet när killarna Malek, George och Marjj kommer på besök. Alla tre har gått på SIRA-skolan en period och därefter gått vidare med studier eller arbete.

Malek kunde inte läsa eller skriva arabiska när han kom till SIRA. Tack vare den hjälp han fick har han nu kunnat ta över sin pappas firma. Pappan dog och Malek fick redan när han var femton år ta över ansvaret och är nu slaktare.

George gick på SIRA-skolan i sex år och fick hjälp med läsning och skrivning. Han utbildade sig sedan till frisör. Nu arbetar han med tillverkning av saker i olivträ. Han jobbar då med en laserskrivare och är nöjd över att han kan detta. Han tänker att det är tack vare sin skolgång på SIRA som han kan klara av det.

Marjj har en brokig bakgrund med att ha bott på flera olika ställen och gått i skola både i Gaza och Nasaret innan han kom till Betlehem. Skolgången blev alltför svår för honom vilket ledde till att han fick en plats på SIRA. Han säger själv att han hade en hård tid bakom sig och blev återuppbyggd under åren på SIRA. Han gick där i två år och kunde sedan gå vidare till kommunala skolan och ta examen. Nu studerar han Business of Administration i Jordanien. Han är mycket duktig i engelska. På frågan hur han kunnat bli så duktig svarar han att han tyckte att han ville bli det och kämpade för det.

Text: Ingegerd Frick, Foto och film: Anders Frick