Hej mina vänner!

Nu är det jag, Norseen Swayti, som skriver igen. Senast var jag väldigt glad över att det gick så bra för mig i skolan. Nyligen fick jag tyvärr lite sämre besked. När jag pratade med min lärare fick jag reda på att utvecklingen fortfarande går framåt när det gäller mitt skolarbete, men samtidigt sa hon att jag är mer disträ, har svårare att fokusera på skolarbetet och under den senaste tiden uppfört mig på ett sätt som lärarna varken känner igen eller accepterar.

Jag lovade min lärare att jag ska förbättra mitt uppförande och hoppas på mer stöd från min familj för att kunna uppfylla mitt löfte. Nästa gång jag skriver hoppas jag att jag kan berätta mer goda nyheter.

Vi hörs snart igen. Hejdå!

Text: Hiba Qabani
Foto: Salwa Shareef
Översättning: Ingegerd Frick

Vissa tider på året dimper det ned fler fönsterkuvert i brevlådan än annars. Om du skänkt pengar till en organisation gör de sig nu påminda. Vill du kanske öka på summan lite? Mycket av det jag skänker går genom autogiro och jag har kanske inte ens exakt koll på det månatliga givandet.

Jag gick visserligen i söndagsskolan som liten, men inser att jag inte har samma kunskap om eller känsla för de klassiska mottagarländerna som flera av mina grannar i kyrkbänken, men barn behöver ju mat, kläder, en varm säng, sjukvård och en lugn omvärld. Och länder i krig behöver nödhjälp.

När jag första gången hörde talas eller läste om SIRA-skolan minns jag inte riktigt, men det måste varit efter 2005 då jag kom till Bromma och Abrahamsbergskyrkan. Här gick pengarna direkt till ett namngivet mål. En skola. Jag har arbetat som lärare i svenska och främmande språk från högstadiet till Komvux. Vad som nu slog mig med kraft när jag läste om SIRA var att det även i Betlehem fanns barn med läs-och skrivsvårigheter! Det hade liksom aldrig föresvävat mig förut. Ganska konstigt egentligen, men så var det.

När jag nu ger pengar till SIRA gör jag det manuellt så att säga. Det känns som om de där barnen är lite närmre då. Och det är roligt att läsa om dem i nyhetsbladet.

Katrina Rosvall

På Alla hjärtans dag samlades eleverna på SIRA-skolan i Betlehem för att samtala om vänskap och vad som menas med att älska och bli älskad.

Dagen var full av glädje och fest och den enkla handlingen att dela smakbitar av frukt gjorde att leenden blossade upp i elevernas ansikten.

Den här ”kärleksdagen” fungerar för oss som en påminnelse om att vi lever varje dag i kärlek, från Gud, familjen, vänner och skolan. Med kärlek har livet för många elever och familjer förändrats.

Kärlek har gjort en enorm påverkan i deras hjärtan och hjälpt dem genom svårigheter i livet. Det upprepade kärleksbudskapet har påverkat elever som tidigare var rädda och blyga att nu bli mer hoppfulla och tillfreds inför framtiden.

Text: Amal Handal.
Foto: Mary Hawash.
Översättning: Ingegerd Frick