Vem är Nisse kanske du undrar!? Jo, en man som besökte SIRA-skolan i Betlehem för ett antal år sedan och blev, som så många andra, helt betagen av arbetet som bedrivs. Han såg behovet av renovering och bestämde sig för att en del av hans tillgångar skulle gå till SIRA. Med dessa pengar har betydande förbättringar gjorts och nu har vi också gjort i ordning ett antal rum i den gamla rektorsbostaden.

Tillsammans med de befintliga uthyrnings-rummen kan vi erbjuda 14 bäddar med själv-hushåll. Vi hoppas att mindre körgrupper, konfagrupper eller familjer skall tilltalas av detta erbjudande. Bromma folkhögskola har premiär-bott och ger sitt omdöme genom sin rektor.

Är ni intresserade av detta boende, ta då kontakt med Lena Norell – kontaktuppgifter finns på sidan för gästlägenheten.

Text: Kerstin Bjerhagen, som tillsammans med Ulla-Britt och Leif Larsson fick förtroendet att genomföra denna uppgradering.

Valentindagen den 14 februari firas stort här i landet, så även på våra skolor i Betlehem och Jeriko. Budskapet att vi skall älska varandra var viktigt att lyfta fram och det lyckades lärarna med. Vi låter några bilder tala sitt eget språk:

SIRA har två olika verksamheter, en skolverksamhet i Palestina och en insamlingsverksamhet i Sverige. Detta blir tydligt när man tittar på kostnadsstrukturen i respektive ekonomi. I Palestina går 80 procent av verksamhetskostnaderna till personalen som löner, pensioner och försäkringar m.m. Andra större utgiftsposter är skolmaterial och lokalomkostnader.

I Sverige lägger vi bland annat medel på tryck och distribution av SIRA-bladet liksom på resor till Palestina för styrelserepresentanter. Vi är glada att mer än 95 procent av SIRA:s insamlade medel går till skolverksamheten i Palestina. Det är tack vare ideella krafter och en kostnadseffektiv marknadsföring som vi lyckas hålla nere insamlingskostnaderna. Som givare kan du därmed vara säker på att nästan allt du bidrar med går till verksamheten i Palestina!             

Sofia Angel   

Socialarbetaren Amal gör hembesök hos tvillingarna Hanadi och Abed i Azzah Camp i Betlehem. Barnen är åtta år och de yngsta i den stora familjen. Mamma Jihad och pappa Nawaf är så glada över att få besök och det serveras lemonad, te och kaffe.

Barnen hade det svårt när de började i FN:s skola för flyktingar och fick därför plats på SIRA-skolan. Tidigare ville de inte gå till skolan men nu är det annorlunda. De vaknar varje morgon och längtar efter att få gå till skolan. De tycker om att göra sina läxor och går nu andra året på SIRA-skolan.

Föräldrarna tänkte först att SIRA-skolan är till för barn med intellektuella funktions-nedsättningar men har nu en helt annan syn och vill hjälpa till att sprida det goda som SIRA gör för deras barn.

Abed, som är pojken i tvillingparet, älskar sin fröken och tycker lektionerna i engelska är bäst. Han har svårt för att prata och uttrycka sig men har redan kommit en bra bit i utvecklingen av talet.

Hanadi, som är flickan i tvillingparet, tycker om alla som arbetar på skolan och drömmer om att bli lärare.

Ingegerd Frick

DET VAR NÅGRA ÅR sedan sist och nu det var med spänd förväntan och en viss oro som resan till Palestina äntrades.

Jag skulle åka till SIRA:s skolor i Betlehem och Jeriko. Intrycken blir nästan övermäktiga. Ben Gurion, flygplatsen i Tel Aviv, välordnat, rent och snyggt. Resan med tåget till Jerusalem och sedan buss till Betlehem. Bilden får snart fler bottnar. Det vackra landskapet fascinerar, men muren fyller ens sinne med sorg och bestörtning. Skillnaden mellan det ordnade och det oordnade framträder allt mer.

Så är jag framme vid detta mitt första besök på SIRA:s skola i Betlehem. Intensiva dagar följer med möten av olika slag, morgonmöte med personal, morgonsamling på skolgården med både elever och personal, samtal med skolans ledningsgrupp och representanter för den lokala rådgivande styrelsen för skolan, inspektion av lokaler och besök i de olika klasserna.

Sedan blir det dags att resa till Jeriko. Återigen detta hänförande, böljande landskap men där finns inslag som också väcker undran. Intrycken är många. Glädjen hos barn, föräldrar och personal värmde lika mycket som solens varma strålar mitt i november och på ”Independence day” (självständighetsdagen – ungefär palestinsk nationaldag) är aktiviteterna många och väl förberedda.

Tänk att vi får vara med och skapa förutsättningar till ett mer drägligt liv inte bara för barnen utan deras familjer och för hela samhället.

Nu, som nybliven pensionär efter ett yrkesverksamt liv som musiker och folkbildare, är jag ny ordförande i SIRA, ett synnerligen spännande, skrämmande, inspirerande och uppfordrande uppdrag. Det som hjälper till att mildra våndan är att det finns så många som är med och direkt arbetar med alla de uppgifter som måste göras. Det som inspirerar är att det är så många som är med och tar ett ekonomiskt ansvar för att verksamheten ska gå vidare. Kunskapen vi bär med oss om lärandets oerhörda betydelse för både personlig utveckling och för att samhället ska utvecklas gör att vi – med glädje – fortsätter vårt arbete.

Anders Andersson