SIRA-bladet har då och då haft reportage hur det går för eleverna på skolorna efter att de har slutat på SIRA och återgått till den reguljära skolan. Reportagen har varit mycket trevliga och visat att det har gått bra både med skolgången och med att få ett arbete efter skolan.

För att lite mer systematiskt följa upp eleverna har Utskottet för utbildning, pedagogisk utveckling och personalfrågor arbetat fram en enkät för att kunna göra en sådan uppföljning.

Vi valde som ”testenkät” att följa upp de 16 elever som slutade i Betlehem våren 2014, alltså för 7 år sedan. Socialarbetare Amal i Betlehem tog kontakt med eleverna och tog reda på vad de gjort efter SIRA. Så här ser resultatet ut:

15 fortsatte i den reguljära skolan och av dessa slutade en skolan efter årskurs 8, fyra skolan efter årskurs 9 medan fem fortsatte på motsvarande gymnasium och slutade med antingen 2-eller 3-årig gymnasieexamen Tre av eleverna slutade skolan och började arbeta i föräldrarnas företag och två hade emigrerat. Ja, en av eleverna har t.o.m. fortsatt att studera på universitet. En av eleverna gick från SIRA vidare till yrkesskola. I dag arbetar sex av eleverna medan fyra fortfarande studerar och fyra inte arbetar.

Ett mycket gott resultat efter de låga förväntningar både de själva och föräldrarna hade när de började på SIRA! Vi kan känna oss stolta att SIRA uppnår det viktigaste målet – att eleverna integreras i samhället och genom SIRA få en ny chans.

Text och bild: Gunnar Falkeby

Socialarbetare Amal Handal med Issa och Issa

När pojkarna slutade SIRA-skolan 2014 fortsatte de i den ordinarie skolan och gick ut årskurs 9.

Issa Odeh går nu sista året i yrkesskola för att bli elektriker. Han planerar att fortsätta på universitetet och samtidigt arbeta med sin pappa och bror som äger en elaffär.

Issa Khair fortsatte också i yrkesskola inom uppvärmning och kylanläggning. Han arbetar i sin pappas affär inom branschen.

Läraren Eman i samtal med några elever som ska lämna SIRA-skolan 2014.

Längst till höger sitter Narmeen. Hon tog studentexamen i den ordinarie skolan och studerar skönhetsvård på college.

Ruba tog också studentexamen och går nu på college inom utbildningssektorn.

Luciana har studerat hotell management men kunde inte få arbete inom branschen på grund av coronasituationen. Hon fortsätter i stället med studier inom inredning och design.

Mohammad Daoud Al Azza

Jag heter Mohammad och bor i Beit Jala med min mamma och pappa. Jag har också en storebror. Jag började på SIRA-skolan för två år sen. Mina favoritämnen är bild, idrott och musik. Jag tycker att lärarna är snälla och visar oss kärlek.

När jag är ledig från skolan brukar jag leka med min storebror, följa med på besök hos våra släktingar och spela fotboll. På sommaren älskar jag att simma. Min dröm, när jag blir stor, är att bli mekanikingenjör. Jag tror att de tjänar mycket pengar.

Abed Al Wahab Abu Laban

Min familj består av mig, mamma, pappa, två bröder och en syster. Vi bor i ett flyktingläger, Dheisheh Camp, mitt i Betlehem. Min pappa arbetar som säkerhetsvakt och mamma som dörrvakt.

Jag har gått på SIRA-skolan i tre år. Det bästa med skolan är att jag får hjälp med att lära mig läsa och skriva. Annars tycker jag bäst om idrott. Musikterapin tycker jag också om för de lektionerna gör mig verkligen lugn och avstressad. På fritiden gillar jag att måla. Jag spelar fotboll med mina kompisar och skulle vilja bli en berömd fotbollsspelare. Mitt drömyrke är arkitekt.

Lavignia Khader Hosh

Jag är från Betlehem. Vi är sju personer i min familj. Min äldsta syster är gift och har en jättesöt babydotter. Mina två andra systrar går i skolan och min bror är frisör. Pappa kör taxi och mamma städar i en skola.

Jag har gått på SIRA-skolan i två år. Mina favoritämnen är bild, idrott och musik. Jag gillar verkligen SIRA-skolan. Lärarna är så påhittiga med att ge oss roliga läxor och jag känner mig inte stressad. På fritiden leker jag med mina kompisar, spelar basket och dansar balett. Jag önskar att mina föräldrar skulle låta mig ta balettlektioner. Min dröm är att bli konstnär eftersom jag tycker mycket om att måla.

Tulay Bishara Sabat

Jag bor i Betlehem med min familj, mamma, pappa och tre syskon.

Det bästa med SIRA skolan är idrott och musikterapi. Jag känner mig alltid lugn och avslappnad efter dessa lektioner. Jag tycker också om matte. Det är så fantastiskt med min skola att jag alltid blir behandlad med respekt och kärlek. Vi får också lära oss genom att spela spel. Då blir lektionerna roliga och intressanta.

När jag är ledig från skolan tycker jag om att måla, speciellt landskap och kläder. Basket är min favoritsport. Min dröm är att bli tandläkare. Jag började på SIRA-skolan för att jag skulle kunna lära mig läsa och skriva och för att kunna nå min dröm.

Text och foto: Amal Handal
Översättning: Ingegerd Frick

”JAG HETER ZIAD och är en tioårig palestinsk pojke. Min familj består av mamma, pappa, två pojkar och tre flickor. Vi bor i ett flyktingläger i Jeriko. Jag älskar att spela fotboll med de andra barnen i lägret. Jag tycker också om att titta på fotboll på TV. Mina vänner säger att jag är en lugn och ganska blyg person. Jag önskar att jag skulle bli bättre på att samarbeta och att umgås med många andra personer samtidigt.

Mina svårigheter i skolan är att jag har svårt att se skillnad på olika bokstäver och siffror. Jag vet inte heller åt vilket håll jag ska skriva eller hur stora bokstäver jag ska göra. Det är svårt att hålla i pennan för mina muskler är så svaga.

Jag har gått på SIRA-skolan några år nu och blivit bättre på att samspela med lärarna och mitt självförtroende har blivit bättre. Jag har blivit lite bättre på att läsa, skriva och räkna och lärarna följer hela tiden upp mina resultat. Jag har lärt mig om goda värderingar, respekt för andra och att samarbeta. Jag tror att jag kommer att bli mer självsäker i framtiden.”

Ziad Kaàbnah

Ziad lider av flera svårigheter sen han föddes. Han har synproblem och kan inte alls se när det är mörkt. Hans problem med musklerna gör att han har svårt att hålla i en penna. 

När han började SIRA-skolan för fyra år sen var hans sociala svårigheter stora, han ville inte samspela med andra, kunde inte vara i en grupp, kunde inte uttrycka sig och blev nervös och arg för att få det han ville ha.

Dessutom hade han stora inlärningssvårigheter, språk- och talsvårigheter samt psykologiska problem.

Ziads mamma är så nöjd över den hjälp Ziad har fått på SIRA-skolan och tycker det är bra med uppföljningsmötena och den föräldrautbildning som hon deltagit i på SIRA. Trots pandemin har hemmet och skolan kunnat upprätthålla kontakten både via sociala medier och individuella möten. Ziad var tidigare rädd för polisen. Men efter att SIRA-skolan ordnat ett studiebesök på en polisstation kunde Ziad komma över sin rädsla och förstå att polisen finns till för att skydda och hjälpa människor.

När vårterminen är slut är det dags för Ziad att flytta till den vanliga skolan. Han har då kommit över flera av sina svårigheter och fått redskap att hantera sin framtid.

Salwa Shareef, rektor på SIRA-skolan i Jeriko

KOMMER NI IHÅG tvillingarna Hanadi och Abed Al-Kaisi? För drygt ett år sen skrev vi om dem i SIRA:s nyhetsblad. Klicka här för att läsa artikeln om dem, eller här för att se en film med dem.

Socialarbetare Amal Handal berättar hur det har gått för barnen och familjen. En av hennes arbetsuppgifter är att besöka elever och deras hem för att förstå vilken livssituation de har och ge stöd och uppmuntran till hela familjen

Fattigdom, hög arbetslöshet, ockupation, brist på humanitär hjälp är faktorer som påverkar det palestinska folket. Trots omständigheterna får vi genom barnen inspirerande berättelser om hur de återhämtar sig och ger oss hopp.

Hanadi och Abed har gått på SIRA-skolan i två år. De hade, när de kom till SIRA-skolan, svåra inlärningsproblem och dyslexi. Tvillingarnas sociala situation var då mycket svår. De var åtta personer i familjen och endast ett av syskonen hade arbete, som dörrvakt. Pappan hade suttit i fängelse av politiska skäl i elva år och kort tid efter frigivandet diagnostiserades han med en aggressiv form av cancer. I ett desperat försök att få behandling ansökte han om tillstånd för att få komma till ett sjukhus i Israel med specialistvård mot cancer. Men han nekades detta tillstånd.

Nu har familjen drabbats än mer. Förutom pandemin, som har drabbat hela världen, har pappan avlidit och ett av de äldre barnen har hamnat i fängelse. Det var en traumatisk upplevelse för barnen att se sin äldsta bror  omhändertas av israeliska soldater klockan tre på morgonen. Barnen blev djupt chockade av denna händelse.

Amal berättar att hon blev förvånad över att mamman trots sin vånda bara har lovord att strö över SIRA-skolan.

Den hjälp som barnen har fått både när det gäller skolarbetet och känslomässigt har gett familjen hopp om att kunna gå vidare trots oerhörda svårigheter. Det är detta slags hopp som gör mitt arbete så tacksamt. Tack vare stöttningen från SIRA-skolan går det nu mycket bättre för barnen.

Det är faktiskt så att vi planerar att Hanadi ska kunna gå i ordinarie skola nästa läsår, berättar Amal vidare.

Precis som så många andra palestinska barn ger oss Hanadi och Abed en inspirerande historia om återhämtning och hopp trots sina svårigheter. Jag är stolt över att få arbeta inom en organisation som erbjuder stöttning både med skolarbete och känslomässiga bekymmer.

Text: Amal Handal

Översättning: Ingegerd Frick