Ett av SIRA-skolans huvuduppdrag är att ge eleverna på skolan verktyg att klara av den ordinarie skolgången. Al-Amal heter en av skolorna som många elever börjar på efter tiden på SIRA-skolan. Den ligger i Beit Jala. Amal betyder hopp.

Som socialarbetare är en av mina uppgifter att besöka och hjälpa elever som tidigare har gått på SIRA-skolan men nu studerar i den ordinarie skolan som till exempel Al -Amal. Det gör jag genom återkommande uppföljningsbesök där syftet inte bara är att observera utan även ge eleverna hopp, få dem att inse sina framsteg, utmana och fortsätta stötta dem vid varje steg som de tar. SIRA-skolans uppgift är alltså inte över bara för att eleverna gått vidare till annan skola.

Senast jag besökte Al-Amal välkomnades jag av tidigare SIRA-elever med breda leenden och öppna armar. Det var tydligt att de kände sig värdefulla, uppmuntrade och förstärkta i sin tro att varje barn förtjänar en chans att utvecklas.

Processen med att flytta en elev från SIRA-skolan till Al-Amal är inte utan utmaningar. Det krävs av eleverna att de ska kunna förhålla sig till en ny omgivning, nya kamrater och ett annorlunda skolsystem. Det som slog mig mest vid besöket var deras fantastiska förmåga till anpassning. Trots svårigheter som de mötte tog de till sig förändringar med öppna hjärtan och en beslutsamhet att lyckas.

Vid uppföljningsbesöket var det lätt att notera deras framsteg. Prestationerna vittnade om en hängivenhet och orubblig tilltro till sina lärare och samhället. Men dessa elevers resa är långt ifrån över och vårt engagemang i deras framgångar kvarstår. Vi förstår att utmaningar kommer att dyka upp men vi kommer troget att ta itu med problemen snabbt och effektivt. Integrationsprocessen är ständigt pågående och vi arbetar ständigt med att förbättra villkoren för eleverna.

Oavsett vilken skola eleverna går på efter tiden på SIRA-skolan står vi fast vid vårt åtagande att försäkra oss om att varje elev har möjlighet att blomstra och bli en hoppets ledstjärna i samhället.

Text: Amal Handal

Översättning: Ingegerd Frick

Salsabil Abu Samaan är en flicka i Jeriko som gick på SIRA-skolan för tolv år sen. Hon började i första klass eftersom hon hade, inte bara svårigheter med att läsa och skriva, utan också problem med minnet, koncentrera sig och samverka med andra.

Salsabil gick tre år på SIRA-skolan och återgick sedan till ordinarie skolgång. Under tiden på SIRA-skolan utvecklades hon positivt och lärde sig att hantera svårigheter. Hon lärde sig att läsa och skriva samt hittade strategier för att komma ihåg det hon lärt sig.  Det visade sig att hon hade och har en mycken god minnesförmåga. I dag konstaterar hon att det inte finns några bättre metoder än de som lärarna på SIRA-skolan använder. Metoderna är inte så traditionella utan mer lekfulla.

Salsabil fick också hjälp med att utveckla sin personlighet, vilket hon hade stor nytta av när hon kom tillbaka till den ordinarie skolgången. Hon hade en tuff tid i den ordinarie skolan, främst med tanke på hur hon bemöttes av andra elever. Hon bestämde sig för att hon skulle klara det, fortsatte med sina studier och tog examen med goda betyg. Nu har hon bestämt sig för studier inom affärssektorn på universitetet. Salsabil menar att hennes framgångar mycket beror på SIRA-skolans lyckade insatser i hennes liv.

Det är inte bara Salsabil i familjen som har gått på SIRA-skolan utan även hennes systrar Rital och Celine. Rital gick på SIRA-skolan i tre år och fortsätter nu sina studier i den ordinarie skolan. Celine, som är den minsta systern, går nu i förskoleklass på SIRA-skolan. Hon drömmer om att, liksom sina systrar Salsabil och Rital, komma över sina svårigheter med hjälp av en tid på skolan.

Framgångssagan för Salsabil bevisar att SIRA-skolans metoder lämnar avtryck hos elever som brottas med inlärningssvårigheter och ger dem verktyg och förutsättningar att nå sina mål.

Foto: Salwa Shareef

Text: Hiba Qabani

Översättning: Ingegerd Frick

Från återseendets glädje när terminen startade och meningsfulla skoldagar förändrades livet för SIRA-skolornas barn till chock, rädsla och förtvivlan över de obegripliga grymheterna inte långt från Västbanken. Givetvis påverkas SIRA-skolorna av kriget mellan Israel och Hamas.

Ökad militär närvaro, skottlossning och gripanden förekommer också på Västbanken. En tidig morgon trillar det in ett meddelande i min telefon. En av rektorerna skriver att idag håller vi stängt, vi har fått förvarning om att det kan bli oroligheter under dagen …

Efter att inledningsvis ha uppmanat barnen att stanna hemma och försökt genomföra utbildningen digitalt, valde rektorerna att låta alla barn som på ett säkert sätt kunde ta sig till skolan göra det. Barnen behöver ett socialt sammanhang, där de kan bearbeta sin rädsla och försöka normalisera sin vardag, så gott det går.

Flera besök från SIRA:s styrelse var planerade under hösten, men under rådande omständigheter kan inga besök genomföras. Styrelsen har intensifierat sina kontakter med rektorerna och skolorna med i stort sett dagliga kontakter för att i möjligaste mån stödja och ge råd.

Det som nu sker skapar en grym verklighet som är svår att förklara för barnen när man dagligen har arbetat med tolerans och allas lika värde. Skolorna har blivit en mötesplats också för föräldrarna som kan dela sin oro och ge varandra stöd.

Att ge den uppväxande generationen erfarenheter av hur man skapar samförstånd och tolerans är i grunden ett långsiktigt fredsarbete. Skolorna skapar förebilder och modeller för framtiden. Om den här konflikten ska kunna lösas måste det finns människor på båda sidor som tror på försoning och samförstånd och som lever i respekt för olikheter, religion och samhällsklass. Detta är vad SIRA-skolorna arbetar med hela tiden.

Nu är det viktigt att stödja alla de goda krafter som finns i och runt skolorna. De behöver allt stöd vi kan ge och de behöver omtankar och våra böner.

Din gåva bidrar till en bättre framtid för de palestinska barnen och deras familjer.

Thomas Nilsson

Ordförande SIRA